Hur sa du att du stavar ditt namn igen?

 

Det kanske kan kännas skojigt med en udda stavning av ditt barns namn, men tänk dig att heta Maxx och behöva bokstavera sitt namn livet ut. Hur kul är det när man är 50? Barn växer trots allt upp, och den lille Miqael kanske som vuxen önskar att det lite vanligare Mikael varit ert val. Konstiga accenter i stil med Motörhead kan det också vara bra att undvika. Om de varken behövs eller är traditionella, finns det vanligtvis inga orsaker att lägga till dem.

 

Om din blivande medförälder har en verklig namnfavorit som till exempel för tanken till någon som var din ärkefiende i skolan, så kommer det förmodligen aldrig att låta rätt i dina öron. Det kan definitivt vara klokt att undvika namn som rimmar på intima kroppsdelar och dessutom bra att ha ett hum om vad de heter på andra språk om ni planerar en internationell framtid för era barn – Fanny betyder till exempel "rumpa" på amerikansk engelska, men betecknar en kvinnlig kroppsdel som ligger, tja, en liten aning längre framåt i England.

 

Namn på vin- och spritsorter har börjat bli vanliga på vissa håll: Chardonnay, till exempel, kan kanske tyckas låta tjusigt – men om 20 år? Eller om, Gud förbjude, ditt barn skulle råka på att få problem åt det hållet? Andra valde starkare drycker – skådespelarna Gabriel Byrne och hans dåvarande fru Ellen Barkin döpte sin son till Jack Daniel.

Förväxlad med ett husdjur? Regissören Robert Rodriguez döpte sina söner till Rebel, Rocket och Racer. Udda och kul? Ja, kanske om din mamma är en schäfertik. Pricken eller Bullen kan låta gulligt på en bebis, men som mogen 40-åring kan du lika gärna heta Fido. Sitt fint, vetja.

Visst kan man skylla mycket på hormoner, men det är ingen ursäkt för att döpa sina oskyldiga barn till sockersöta namn som Humlan, Tingeling eller Lala. Återigen, kom ihåg att din söta lilla bebis kommer att vara en stor flicka eller pojke en vacker dag. Som kanske kommer att behöva kunna gå igenom en anställningsintervju utan att först byta namn. Och hallå: Fifi-Trixibelle, kom in och ät?. Tänk dig att vara 14 år och jättekär i den där snygga killen och bara vilja sjunka genom golvet varenda gång någon säger ditt namn så han hör det.

The matrix I USA döpte många som greps av trilogin sina barn till Morpheus och Trinity. Namnet Neo (ett något smidigare val) låg på listan över de 100 mest populära pojknamnen i Sverige 2005. Att låta din egen tillfälliga vurm styra valet av ett namn som ditt barn får bära hela långa livet för med sig en klar skämselvarning. Det finns inga ursäkter för att kalla din son Gandalf - det spelar ingen roll hur bra du tycker böckerna är. Sedan har vi tennisstjärnan Arthur Ashe och hans fru Jeanne Moutoussamy som visserligen är fotograf – men får man ha så roligt på sitt barns bekostnad, att man döper det till Camera? Tror inte Ernst skulle komma på idén att döpa sitt barn till Vattenpass. Man får iallafall hoppas det. Utmana inte ödet. Att döpa sin gulliga bebis till Ängel garanterar att du kommer att få en treåring som lätt grejar fem maratonutbrott innan frukost och kan vända upp och ner på din lokala Konsum-butik på fem röda sekunder.

Min enorma kärlek för godis,pasta,potatis och mackor gör det så jävla svårt för mig.

Jag kan inte leva utan det!

Så mina drömmar om att gå ner i vikt ser ut att vara ganska långt bort..

Varför jag inte bara tränar? Det ska jag tala om.. det är för att jag har gjort det förut och INGET resultat, inte ens ett ynka litet kg gick jag ner. Och då tränade jag varje dag och om inte varje dag så tränade jag varannan.

 

Så av erfarenhet så vet jag att jag måste äta rätt. Men jag klarar ju inte av det!

Och jag blir galen av det! Allt jag vill är att gå ner 5-8 kg.. Det är iinte ens mycket!

Så fort jag intalar mig om att börja äta rätt så skiter det sig samma dag. 

 

F R U S T R E R A N D E är ordet.

 

Tänk om Godis,Pasta,Potatis och mackor var nyttigt!

Fan jag hade ju varit ett vandrande skelett! 

Jag vet inte vad det är .. Jag känner mig så hjälplös, känner bara för att gråta, vill inte prata om det.. för det slutar väl med att det bara var jag som tänkte dumma tankar.

 

Från att alltid bli tillfrågad om att följa med till att inte alls blir tillfrågad, det känns som att något inte stämmer.. 

Säger en tid, kommer hem 2-3 timmar senare..

Slutar tidigare men hör inte av sig och gör annat, hur jobbigt är det egentligen att skicka iväg ett ynkligt litet sms?

 

Det känns bara som att jag snart kommer få höra saker som inte stämde med det som sas tidigare

Att allt jag tänkte på faktiskt stämde och jag vet inte om jag klarar av det, inte som det känns just nu.

Jag vill bara ha det som förut..

 

Just nu känns allt så hopplöst.

 

Jag är besatt!

Helt otroligt hur en TV-serie kan påverka en.

Det går inte en dag utan att jag tänker på den och känner abstinensen smyga sig fram.. Låter rätt galet.

Jag vet, det är de.. Men som vanligt bryr jag mig inte om vad andra tycker om det.

Jag behöver inte gilla det någon annan gillar, jag gör det som får mig att må bra.

Och so what om det är en "töntig" tv-serie, jag gillar den!

Och det står jag för.

 

Jag älskar Glee!

Ioförsig har jag alltid älskat musikalfilmer.. t.ex grease!

Så att den här serien skulle etsa fast sig i skallen kom inte direkt som en chock..

Jag är heltbesatt av den, när ett avsnitt tar slut kan jag inte sluta.. Jag måste få min "drog".

Ibland undrar jag varför jag alltid fastnar för såna typer av filmer/serier och att jag inte kan gå en endaste dag utan 

musik, plus att jag älskar att sjunga!  

 

Så ja,det var de.