Beneath the beautiful
Nu har jag alltså tränat "stenhårt" i 1,5 månad... Utan resultat!!
Jag är så less,arg och besviken.. Varför går jag inte ner i vikt?!
Jag har trappat ner med kolhydrater och godis, tränat i minst 45 min varje dag..
Vad gör jag för fel!?
Jag kommer att vara "tjock" och otränad hela mitt liv.... FML!
I've been crying out your name
Idag tog alla känslor över, det svämmade över totalt.
Tror inte att jag har gråtit så här hårt någonsin, det gjorde ont överallt.. i bröstet, i hjärtat, i magen...
Det är för mycket som händer just nu, allt med min fammo till töntiga bråk
Och jag är den som försöker bli sams, men det är svårt när den andra inte vill..
Vad jag än försöker med så går det inte..Jag orkar inte med det här nå mer, jävla barnfasoner.
Jag vill inte behöva göra slut pga nått så barnsligt men fortsätter det så här.. så, vad har jag för val?
Egentligen ska jag tänka på mig, vad som är bäst för mig.. men hur fan ska det gå när jag älskar det där
puckot så jävla mycket?! Tror inte någon förstår hur ont det gör att bråka med han.. det känns som att hela hjärtat går i tusen bitar, jag hamnar på botten och ibland klarar jag mig inte upp.. det kan ta flera dagar innan jag mår bra igen..
Och just nu känns det som att jag aldrig kommer ta mig upp igen.
Tar tårarna aldrig slut? Det gör ont.. får ingen luft och det känns som att hjärtat går sönder.
Tungt
Jag mår så dåligt..
Tårarna tar aldrig slut, dom tar bara en paus ibland.
Min fammo ligger på sjukhuset, döende.
För någon månad sen gick hon igenom en operation av lårbenet, det gick bra. Men efter det fick hon en sån stor infektion i såret pga att skötarna på ålderdomshemmet inte tog hand om henne, så hon for in på operation igen.. Men den här gången gick det inte bra, hennes hjärta slutade slå under operationen, dom fick igång det igen men då hade hjärnan tagit så mycket stryk så dom kunde inte göra något utan bara låta henne vara. Nu ligger hon där och tar sina sista andetag.
Och det känns förjävligt ska jag tala om.
Min älskade lilla fammo, som jag har så många underbara minnen med, kommer snart inte att finnas nå mer.
Visst, hon har inte varit sig själv med tanke på alzeimhers, men hon är ändå hon MIN fammo.
Jag har ett väldigt fint minne att ta med mig iaf.
En dag när jag var och hälsade på hos henne på ålderdomshemmet så sa min mamma mitt namn till henne och hon sa :Evelina? Liksom frågande men ändå som att hon kom ihåg mig, hon kände ju inte igen mig men innerst inne tror jag att hon kom ihåg mig som liten. Och det var underbart <3
Usch nej, vilken pissdag det har varit.
Tillochmed min mage är fucked up.
Nu ska jag försöka sova
Dåligt
Usch vad dålig jag har varit idag, har smaskat i mig pepparkakor och en glassbåt.
Jag känner mig jätte dålig, tänk om jag hade kunnat göra det ogjort? Åh...
Jaja, sånt händer.
Måste städa undan i "förrådet" eller klädkammaren som det heter, så jag kan börja springa på mitt löpband igen..
Det känns som att min viktminskning kanske kommer gå lättare då.. Iofs så kommer jag börja på Zumba efter nyår med min svärmor så då kommer jag få bra träning, men tills dess måste jag träna lite också...
Det känns ju inte så roligt att gå ut och promenera i -20 grader, friskt om inte annat, men nej tack.
Hmm, vad annars då? Har sökt jobb till Guldfynd och ska springa in till Statoil södra med mitt Cv.
Fast jag fick höra att det var ett dåligt jobb, men jag ska testa på det iaf.
Så att.. igår fick jag mycket att tänka på, började pratas om ex och meningen "tänk vad mycket man kommer ångra senare i livet" .. det i samma mening lät inte så kul. Så jag låg vaken tills fredrik stack till jobbet.. Men det kommer jag inte gå in mer på.
Godnatt!
LcHf
Nu har jag ätit lchf i 10 dagar, ska jag vara ärlig så känns det jävligt bra!
Känner mig inte lika "äcklig" efter maten utan mätt fast på ett bra sätt :)
Fast jag erkänner att jag saknar pasta,potatis och bröd. Gud så jag saknar det, men jag ska tamefan klara det här..
Har ungefär 60 dagar på mig att gå ner i vikt, det kommer nog gå bra! Bara jag ger mig fan på att inte käka kolhydrater, det är svårt.. för det finns ju tillochmed kolhydrater i frukt/sallad.
Meeen, än så länge går allt bra! :)
HATAR
Jag hatar blogg.se .. jag försöker dela upp mina texter i olika sektioner eller vad man säger...
Men den delar ändå inte in texten.. utan blir bara en enda stor klump av text!! Arg som bara den......
Fy fan!!!!!
H.O.P.E
Gör en gångskull känner jag lite hopp.
I måndags började jag med lchf, men jag har inte varit så strikt med det ..
Så jag är otroligt nöjd över att jag har gått ner 1 kg på 4 dagar.
Och mer ska det bli :) Har bara 7-8 kg kvar! Hahah
Det lät ju mycket nu när jag skrev det.. fan! Haha
Ja, vad mer.. Det händer inte så mycket i mitt liv.
Är fortfarande arbetslös, sover bort mina dagar och ja.. inte så mkt mer.
Jaja, nu ska jag fortsätta kolla på Harry Potter.
En gammal bild! Från början av året.. nu väger jag lite mer.
Tänkvärt
Hur sa du att du stavar ditt namn igen?
Det kanske kan kännas skojigt med en udda stavning av ditt barns namn, men tänk dig att heta Maxx och behöva bokstavera sitt namn livet ut. Hur kul är det när man är 50? Barn växer trots allt upp, och den lille Miqael kanske som vuxen önskar att det lite vanligare Mikael varit ert val. Konstiga accenter i stil med Motörhead kan det också vara bra att undvika. Om de varken behövs eller är traditionella, finns det vanligtvis inga orsaker att lägga till dem.
Om din blivande medförälder har en verklig namnfavorit som till exempel för tanken till någon som var din ärkefiende i skolan, så kommer det förmodligen aldrig att låta rätt i dina öron. Det kan definitivt vara klokt att undvika namn som rimmar på intima kroppsdelar och dessutom bra att ha ett hum om vad de heter på andra språk om ni planerar en internationell framtid för era barn – Fanny betyder till exempel "rumpa" på amerikansk engelska, men betecknar en kvinnlig kroppsdel som ligger, tja, en liten aning längre framåt i England.
Namn på vin- och spritsorter har börjat bli vanliga på vissa håll: Chardonnay, till exempel, kan kanske tyckas låta tjusigt – men om 20 år? Eller om, Gud förbjude, ditt barn skulle råka på att få problem åt det hållet? Andra valde starkare drycker – skådespelarna Gabriel Byrne och hans dåvarande fru Ellen Barkin döpte sin son till Jack Daniel.
Förväxlad med ett husdjur? Regissören Robert Rodriguez döpte sina söner till Rebel, Rocket och Racer. Udda och kul? Ja, kanske om din mamma är en schäfertik. Pricken eller Bullen kan låta gulligt på en bebis, men som mogen 40-åring kan du lika gärna heta Fido. Sitt fint, vetja.
Visst kan man skylla mycket på hormoner, men det är ingen ursäkt för att döpa sina oskyldiga barn till sockersöta namn som Humlan, Tingeling eller Lala. Återigen, kom ihåg att din söta lilla bebis kommer att vara en stor flicka eller pojke en vacker dag. Som kanske kommer att behöva kunna gå igenom en anställningsintervju utan att först byta namn. Och hallå: Fifi-Trixibelle, kom in och ät?. Tänk dig att vara 14 år och jättekär i den där snygga killen och bara vilja sjunka genom golvet varenda gång någon säger ditt namn så han hör det.
The matrix
I USA döpte många som greps av trilogin sina barn till Morpheus och Trinity. Namnet Neo (ett något smidigare val) låg på listan över de 100 mest populära pojknamnen i Sverige 2005. Att låta din egen tillfälliga vurm styra valet av ett namn som ditt barn får bära hela långa livet för med sig en klar skämselvarning. Det finns inga ursäkter för att kalla din son Gandalf - det spelar ingen roll hur bra du tycker böckerna är.
Sedan har vi tennisstjärnan Arthur Ashe och hans fru Jeanne Moutoussamy som visserligen är fotograf – men får man ha så roligt på sitt barns bekostnad, att man döper det till Camera? Tror inte Ernst skulle komma på idén att döpa sitt barn till Vattenpass. Man får iallafall hoppas det.
Utmana inte ödet.
Att döpa sin gulliga bebis till Ängel garanterar att du kommer att få en treåring som lätt grejar fem maratonutbrott innan frukost och kan vända upp och ner på din lokala Konsum-butik på fem röda sekunder.
Kärlek
Min enorma kärlek för godis,pasta,potatis och mackor gör det så jävla svårt för mig.
Jag kan inte leva utan det!
Så mina drömmar om att gå ner i vikt ser ut att vara ganska långt bort..
Varför jag inte bara tränar? Det ska jag tala om.. det är för att jag har gjort det förut och INGET resultat, inte ens ett ynka litet kg gick jag ner. Och då tränade jag varje dag och om inte varje dag så tränade jag varannan.
Så av erfarenhet så vet jag att jag måste äta rätt. Men jag klarar ju inte av det!
Och jag blir galen av det! Allt jag vill är att gå ner 5-8 kg.. Det är iinte ens mycket!
Så fort jag intalar mig om att börja äta rätt så skiter det sig samma dag.
F R U S T R E R A N D E är ordet.
Tänk om Godis,Pasta,Potatis och mackor var nyttigt!
Fan jag hade ju varit ett vandrande skelett!
It looks as though you're letting go
Jag vet inte vad det är .. Jag känner mig så hjälplös, känner bara för att gråta, vill inte prata om det.. för det slutar väl med att det bara var jag som tänkte dumma tankar.
Från att alltid bli tillfrågad om att följa med till att inte alls blir tillfrågad, det känns som att något inte stämmer..
Säger en tid, kommer hem 2-3 timmar senare..
Slutar tidigare men hör inte av sig och gör annat, hur jobbigt är det egentligen att skicka iväg ett ynkligt litet sms?
Det känns bara som att jag snart kommer få höra saker som inte stämde med det som sas tidigare
Att allt jag tänkte på faktiskt stämde och jag vet inte om jag klarar av det, inte som det känns just nu.
Jag vill bara ha det som förut..
Just nu känns allt så hopplöst.
Lean on me
Jag är besatt!
Helt otroligt hur en TV-serie kan påverka en.
Det går inte en dag utan att jag tänker på den och känner abstinensen smyga sig fram.. Låter rätt galet.
Jag vet, det är de.. Men som vanligt bryr jag mig inte om vad andra tycker om det.
Jag behöver inte gilla det någon annan gillar, jag gör det som får mig att må bra.
Och so what om det är en "töntig" tv-serie, jag gillar den!
Och det står jag för.
Jag älskar Glee!
Ioförsig har jag alltid älskat musikalfilmer.. t.ex grease!
Så att den här serien skulle etsa fast sig i skallen kom inte direkt som en chock..
Jag är heltbesatt av den, när ett avsnitt tar slut kan jag inte sluta.. Jag måste få min "drog".
Ibland undrar jag varför jag alltid fastnar för såna typer av filmer/serier och att jag inte kan gå en endaste dag utan
musik, plus att jag älskar att sjunga!
Så ja,det var de.
2012-11-08
Som vanligt kommer frågorna och tankarna till natten, iofs så är det väl bra antar jag. För sitter man och funderar under dagarna så får man bara jobbiga frågor.. -Vad är det? Hur mår du? Vad tänker du på?, den värsta frågan av alla.. Vad tänker du på?
Vill du verkligen veta? Vill jag verkligen säga allt vad jag tänker på? Nej!
Ibland undrar jag hur jag klarar av alla tankar, hur jag klarar mig ifrån att bli inlagd på psyket. Men oftast klarar jag mig utan dessa tankar, det är bara under mina dåliga dagar som det är som värst.
Så.. Nu är det nog med gnällande för idag.
2012-10-25
Vet inte vart jag ska börja..
Mitt liv är fortfarande likadant sen sist, jag sover till 12-13 tiden på dagarna, varannan dag duschar jag och ibland
åker jag med Kia på stan. Annars sitter jag bara hemma och väntar tills Fredrik kommer hem.
Jag.Behöver.Ett.Jobb.Nu.. jag blir fan galen av att gå hemma hela dagarna och veta att det kommer en dag då jag inte kommer kunna betala mina räkningar, det suger. Jag mår psykiskt dåligt, riktigt jävla dåligt..
Varför kan jag inte hitta ett jobb?! Och varför kan ingen anställa mig?!
Något positivt är att jag har tagit mitt breda arsel till arbetsförmedlingen, riktigt jobbigt det med me tanke på
att jag hatar dom. Men förhoppningsvis så får jag gå en kurs via dom som verkar kul så det håller jag tummarna
för.
Nu tog det slut på saker att skriva om, Jersey shore började nu iaf.
Den är ju awesome, lätt bästa programmet på MTV!
You've been hurt before, I can see it in your eyes
"Tiden läker alla sår"
Skulle inte tro det.. visst, med tiden blir allting lite bättre men aldrig helt.
Så många gånger som jag blivit sårad, av olika saker, som fortfarande sitter kvar..
Det är klart att jag ser allting annorlunda nu och att det inte gör ont NU..
Men jag kommer ihåg hur jag mådde då och hur hårt det tog.
Så bullshit säger jag om att tiden läker alla sår
Man lär sig bara leva med de utan att må dåligt över det.
When will you realize baby, Im not like the rest.
Mobbing..
Har själv blivit utsatt av det, när jag var yngre.
Ja var inte lika cool som dom andra, jag snusade inte, jag söp inte och var inte ute sent på kvällen.
Och att jag inte var som alla andra gjorde väl det inte bättre..
Blev utskrattad, utfryst..
Killarna retades, ingen kille ville va med mig.. Jag gillade en kille i 9 år, 9 jävla år..
Han visste om det men ville inte ha något med mig att göra. ibland, men bara ibland så gav
han mig hopp om att han gillade mig men vågade inte visa det..för att jag inte var populär.
Än idag sitter det kvar, alla minnen. Hur sårad jag blev att han gjorde som han gjorde..
Men för några år sen så fick jag höra att han "ångrade" sig. Att han inte skulle gjort som han gjorde.
Men vad hjälper det? Tack vare det så tror jag, än idag, att jag inte duger åt någon..
Jag klarar inte av att ta emot en komplimang, för hur ska jag kunna tro på det när jag själv vet hur det ligger till..
Ja.. jag vet inte.. Men en sak som är säker är att det har format mig till den jag är idag.
